|
Välkommen in i Lupinas dagbok! Jag försöker uppdatera den så ofta jag hinner, och inläggen är ibland ironiskt skrivna ur bägges synvinkel. |
|
|
|
Älskade lilla häst! Tack för dessa åtta åren som du har gett mig. Ja tänk att det redan har gått 8 år sen du blev min. Tiden går fort när man har roligt. :D Så i dag blev det bara lite mysrykt, ett halvt kilo morötter, samt lätt motionering som avslutades med lite mulpussandes. Det var nästan jag inte kunde hålla tårarna tillbaka då jag tittade in i dina ögon och dom mötte mina precis som om du förstod vad jag tackade dig för. Fast skall jag vara helt ärlig så tror jag att du gjorde det. Du är mitt allt älskade Lupina, och det tror jag du känner. |
|
|
|
Här har det varit trist.. Ljósbrá finns inte längre och i samband med det så tappade jag helt sugen på att ha häst. Samma dag och dagen efter Ljósbrá vandrade vidare till de evigt gröna ängarna red jag och skötte om Lupina som vanligt. Men sen brast något inuti mig. Jag klarade knappt av att se på Lupina och givetvis har hon känt detta. Så Lupina har fått vila i två veckor och bara blivet ryktad. Så idag infann sig lusten igen, givetvis blandad med en massa samvetskval över att jag inte ägnat Lupina den tid hon förtjänar. Jag stängde av halva paddocken och löslongerade en stund. Jisses vad vaken hon var på alla signaler. Och jag bara njöt i fulla drag över min lite busiga men dock samarbetvillige vän igen. Det var när jag stod där jag tänkte,,,tänk om,,,tänk om jag skulle våga mig på att rida Lupina utan utrustning. Nu finns inte Ljósbrá mer, kan inte Lupina ta över den tronen? Sagt o gjort. Utan att Lupina riktigt hann fatta vad som hände så satt jag på hennes rygg. Det blev skritt och lite trav i ca 2 min. Jag tränade mest att svänga runt och få hon till att bryta av direkt när jag satt henne i trav. Skall jag behöva säga att jag var i sjunde himlen då hon skötte sig exemplariskt. Tack älskade vän för att jag har dig och förlåt din matte för att jag har försummat dig. Lupina: Min matte har inte varit sig själv på ett tag. Jag vet inte vad det har varit men jag har känt att hon har varit mycket ledsen. Så idag (äntligen) tog hon in mig i paddocken och ju lydigare jag blev ju mer kände jag att jag höll på att få tillbaka min gamle matte igen. Så visst kråmade jag mig lite extra, jag hörde ju på matte att hon tyckte om vad jag gjorde. Men sen gjorde hon något jättekonstigt. Hon tog in mig i mitten och vips så satt hon på min rygg. Hmm tänkte jag, vad skall du nu styra med matte. Men ibland är jag snäll och trots att jag var grymt sugen på att ta en repa med matte i paddocken i galopp, höll jag mig i trav. Jag tog ett litet skutt första gången vi började trava, men jag hörde på matte att det inte var uppskattat. Sen så satt matte och smekte mig på halsen hela tiden, och det stimulerade så skönt så allt bus bara rann av mig. Det var ju ett tag sen jag fick känna mattes händer så jag kom väl helt enkelt av mig. Nåja, detta var inte bra för min pondus. Så du behöver ju inte berätta detta vidare till nån. Nästa gång vi hörs så har jag busat med matte i skogen eller sett spöken så matte har fått vara på sin vakt igen. |
|
|
|
Efter många funderingar och rådfrågningar ang kommande vaccinering av stelkramp och Lupnas tidigare reaktioner
(hon har ju dispens för A2) beslutade jag mig för att trots allt (stelkramp är ju allvarligt) våga vaccinera henne. Veterinären hade aldrig hört talas om en häst som reagerat som Lupina på muskulära stick, men efter lite övertalning från min sida sida frångick vi att sticka i halsen. Han satte vaccinationen i bogen och Lupina som fått syn på något utanför fönstret han inte ens reagera med sitt vanliga "slänga sig så långt bort från vet det bara går". (vet inte om detta grundar på förlamningen som har följt innan, för hon är ju snäll att hantera på alla andra sätt) I går kväll gick jag ut i stallet och väntade mig att som vanligt få se en förlamad häst, men döm om min förvåning när hon inte var det. I dag, dagen efter vacc har hon varken feber eller annan reaktion på vaccinet. Frågan är nu om hennes hals är känsligare eller om det bara är med A2 som reaktionen blir negativ. Har sökt efter denna infon på nätet men inte hittad någon annan häst som reagerat såhär. Läser du detta och vet nån häst som reagerat negativt på muskulära halstick i samband med eller utan A2 vaccinet, så var snäll att kontakta mig. Just nu är jag helt överlycklig över att detta gick vägen denna gång. Om tre år så får vi väl se om det går lika bra... |
|
|
|
Måste uppdatera lite eftersom jag misskött mig ganska länge nu. *Skäms* Med Lupina är det bara bra. Vi har lagt dressyren lite på hyllan i år och mest ridet i skogen. Hon har gått en del som handhäst ihop med Ljósbrá och ibland har hon haft tur och fått med sig Zetha ut på en runda i skogen. Lupina älskar att få komma ut med Zetha. Hon är så lugn o harmonisk dom gångerna. Lite beror kanske på att jag o Erica glömmer bort att trava då vi mest sitter o "snackar skit". *S* Nu kan man ju tycka att det är värsta scenariet att rida ut på två tittiga Aflb tillsammans. Och fastän de alltid seriereagerar när någon blir rädd, så ger de samtidigt varandra trygghet i att de är nära vänner. Ibland kaxar Lupina upp sig när Zetha har stannat för nåt (typ nån kvist eller annat. *S*) och visar med stort mod att hon visst vågar gå förbi. Det är väl bara jag som vet att hon är minst lika rädd men vill på nåt sätt förstärka deras vänskap genom att visa stort mod. Ja ni skulle se de tillsammans. De är så söta! *L* |
|
|
|
Lupina har fått en ny kompis! Hon är ett sto, vit och lika stor. Gissa rasen? *L* Det tog ca 2 sec sen så var dom bästa vänner och hänger ihop i hagen hela tiden. Den nya kompisen heter Zetha och ägs av Erica som fortfarande rider flitigt i skogen, efter en avslutad tävlingskarriär som distansryttare. Så snacka om att man har bra sällskap med sig ut i skogen nu. Hästarna älskar verkligen att komma ut tillsammans med. Lupina har ju aldrig varit trevlig mot nån annan häst innan och har alltid krävt att få gå först. Har de kommit för nära baktill så har det sagt, pang. Men inte nu längre. Zetha skulle hon aldrig kunna slå mot, det är ju bästa vännen. :-) Lupina: Men där stod hon! En häst lika stolt som jag. Med rest huvud och med värdig svansföring. Vi småpratade lite och sen sprang vi några varv i hagen för att se vem som var snabbast. Vi kom fram till att det inte spelade någon roll eftersom vi ändå inte ville vika från den andres sida utan numera racar vi bara i hagen för ren nöjes skull. Och jo, visst,,,springer gör vi väl en hel del.. |
|
|
|
Dags att uppdatera lite…. Ligghallen som jag har varit så stolt över, har inte riktigt varit i bruk i vinter. Det började med att här kom in massor med snö i början på december. Sen har det helt enkelt bara fortsatt snöa, och med hårda vindar som hör till Österlen, var jag till slut glad att jag kom åt stallet. Här låg driver på över 2 meter, det tog flera veckor innan jag kom åt ligghallen, och när jag väl gjorde det, så var allt material dyng surt. Till råga på det, så kom jag inte åt gödsel plattan från ligghallen heller. Så mina planer på att ha hästarna ute i vinter sprack där. Så då för två veckor sedan, töade här rejält, och nu är ligghallen åter i bruk efter 3 dagars mockande. Jag har haft hästarna ute i 4 nätter så här långt. De får bara gå ute när det är fint väder på natten och inte har regnat på dagen, eftersom de är vana vid stallet nu. Men det märks på dom att dom hellre går ute på natten. Ridningen har det heller inte varit nån reda på i vinter. Här har legat på tok för mycket snö för att rida dressyr i, så Lupina har bara hållts i gång med ”fri form” ridning. Visst kunde jag lastat o kört upp till ridhuset om jag nu bara fått ut min hästtransport…*Arg* Men nu har jag i alla fall börjat rida igen, och det är en skön känsla när jag känner att Lupina knappt har tappat något i vinter. Med tanke på allt snöpulsande så är det inga problem med bakkärran, där har hon muskler vill jag lova!! :-) Hon lyssnar som aldrig förr, men går så klart bara korta pass i form än så länge. Sadeln har jag inte ens tagit fram i år, o rider bara barbacka, men jag vet ju att med konditionen kommer buset så det är väl något jag får börja tänka på. Jag har äntligen fått mitt intyg, dispens till att slippa vaccinera henne nåt mer. Hur jag ska göra med stelkramp vet jag inte, men ingen veterinär här nere kommer våga vaccinera henne nåt mer, med tanke på hennes reaktioner. Det kommer kännas skönt att slippa plåga henne nåt mer, om en månad skulle hon haft en re vacc, då ska jag gå ut till Lupina, klappa henne på halsen o berätta att hon aldrig mer behöver stå förlamad, skakandes paralyserad och att jag kommer göra allt i min makt för att aldrig utsätta henne får nåt sånt här igen. |
|
|
|
Äntligen ett bra nyår!! Ja då hade jag en lugn nyår, med två lugna hästar i stallet. I vinter har det ju varit det värsta snöoväder jag upplevt i Skåne, varav hästarna blev installade tidigt. Gick som vanligt ut i stallet strax innan midnatt, men hittade två relativt lugna hästar där. Lupina var mest intresserad av lite sällskap, men ville inte äta sina morötter, men ändå så var natten lyckad. Hon sprang inte runt i boxen som förut, trots att grannarna smällde raketer. På morgonen åt hon upp all mat, och det är första året hon gjort det. Nyår brukar ju betyda att Lupina matvägrar i två dygn. Jo jag var jätte lycklig, äntligen verkar hon ha vant sig, eller i alla fall acceptera det. |
|
|
|
Känner att jag måste uppdatera er på vad som hänt dessa månader då jag inte har skrivet. Lupina går super, mer super än någonsin. Hon är så stabil, men pigg, och älskar fortfarande att jobba hårt. Vi har tagit oss igenom både lätta och svåra övningar med bravur. En del saker som hon borde haft lätt för, har ibland visat sig mycket svåra. Som detta med galoppombyte. Hennes byten i hagen, vid löslongering och tömkörning har hon gjort bra. Men då jag suttit på har det visat sig att hon haft svårt för det. Så vi fick backa i vår träning och bara träna rena galoppfattningar i stället. Då slutade hon göra fina höger fattningar, detta trots att höger är hennes svaga sida. Så hon borde inte kunnat sätta emot tycker jag. Min flugvikt visade sig ha mycket stor betydelse. Fick jag inte fram inre höften så blev det vänster galopp, fastän volten ibland var liten. I en övergång red jag endast barbacka, och fick fina fattningar. Men med sadel gick det inte. Så det slutade med att jag fick sitta och träna på att rida mer centrerat än innan. Min instruktör har inte sett något fel på min ridning, men jag vet att Lupina har lätt för byten och kom direkt fram till att felet måste vara mitt. Så jag började med att bara göra fattningar från skritt, och fick känna hur fel jag satt i fattningen. Min yttre skänkel som skulle vara drivande blev sidförande. Vilket resulterade i att Lupina knappast kunde fatta höger galopp. Jag har alltså åxå en väldigt svag höger sida. Och denna får jag jobba hårt med. Lupina gör mycket fina öppna i både trav och galopp, för visst är galoppen hennes styrka. Hon bär sig fint, även efter en ökning följd av en samling på rakt spår. Piruetter är inga problem alls, även om jag inte tränar dom, men jag har provat ett par gånger. Piaff likaså. Inga problem alls. Även om lyften bak bara kommer i ett steg, så känner jag att det finns kapacitet för dom. Piaff tränar jag väldigt enkelt, från skritt, oftast det sista jag gör i ridpasset. Jag förbereder med saxningar i öppna från trav. Tar ner hon i skritt och bara driver fram för ömsom sida med förhållningar. På bara ett par steg börjar hon piaffa. Därefter får hon full tygel frihet och vi avslutar ridpasset. Mitt syfte är inte att hon redan nu skall behärska piaff, men hon skall förberedas för det. Och eftersom hon får vila och tygelfrihet som belöning utför hon gärna denna höga samling. (Även om formen är låg i nacken) Tro nu inte att jag har så högt ställda krav på min dam, vi tar oftast dan som den kommer. Har Lupina en dålig dag, så är mina krav lågt ställda. Men har Lupina en bra dag (hon har oftast det) kan vi prova lite svårare övningar. Men alla övningar skall ske efter rätt uppvärmning och med hänsyn till formen. Att tvinga fram en ny övning i samlad form, är inte ett krav från min sida. Jag vet att formen kommer i övningen så fort hon är säker på den. Ibland får jag för mig att hon lyssnar bättre om hon får gå i valfri form under inlärning. Men det är bara en tanke. Hursomhelst så är Lupina den trevligaste häst jag någonsin ridet. Och hon är åxå den enda som har talat om att min flugvikt måste vara i full balans. Så visst har jag mycket att tacka hon för. Hon ser till att jag rider rätt, vilket bara kan göra mig till en bättre ryttare, så tack min älskade häst för att du finns!!! |
|
|
|
Oj vilken ritt vi har haft i dag! Nu när alla åkrar är slagna och bara stubben är kvar så har vi passat på att utforska terrängen. Vi började med att rida ner till sjön, som givetvis Lupina inte ville bada i. (Men vem kan klandra ett Arabiskt fullblod från att tycka om vatten, *Fniss*) Sen red vi vidare in i skogen, och red väl lite vilse då, för vi hamnade dit vi brukade parkera trailern då vi körde till skogen. Oj! Vad kul! Nu kan jag alltså ta mig vidare in i sandskogen utan att behöva lasta! Här skall det skogsridas för fullt tills bönderna börjar plöja. (Funderar på om det skulle kunna gå att förhalas) Så allt dressyrarbete får ligga på hyllan i ett par veckor för här skall det konditionsridas så länge det bara går. Så ser ni nått vitt o grönt, så är det bara Lupina bland alla träd! *Skrattar* |
|
|
|
Nyår gick fin, fint i år. Mycket p.g.a. en dimma som drog in vid 19.00, och sen bara ökades på. Så i år slapp de se det hemska på himlen. Jag funderade på att ta in hästarna vid 20.00, men ångrade mig och lät de vara ute. Vid 24.00 var jag i stället på betet, med Nova tätt, tätt intill mig, samt ett AFLB som åxå försökte krypa upp i min famn. Men eftersom de slapp se, tyckte jag att detta året gick mycket bättre än det förra då de både såg samt var instängda i stallet. Ja hästarna är ute, detta trodde jag aldrig. :-) Ligghallen, som de nyttjar fullt ut, gör att det bara varit enstaka nätter jag med näst intill våld tagit in dom. Typ, orkanen och snöstorm, samt vid spöregn. Ingen av dom fryser, och ingen av dom vill in på kvällen. Lupinas päls är nästan lika tjock som Ljósbrás men mer som sammet. Det är bortsett från extremt dåligt väder bara en sak som styr om de får vara ute dygnet runt eller inte. Lervälling! Det har hänt att det varit det i tre dagar här, och då ”tvångsinstallades de”. Om det är nåt jag INTE vill ha så är det mugg, eller hovröta. Innan jag fick min ligghall så var jag extremt emot att ha de ute dygnet runt på vintern av just denna anledning. Jag har sett hästar som påstås ha det så bra ute så, och som gått till knäna i lervälling. Har man sådana hagar så får man rätta sig efter det, och stalla in. Jag tycker det är illa nog att ha de ute 8H under dom omständigheterna. Viktigt är åxå att ta bra hand om sin ligghall. Jag har inte bädd. Jag har stampat jordgolv, 2dm sand, 1dm sågspån, och överst, minst 3dm halm. Hallen mockas 2 gånger om dagen, och varje helg, byter jag det blöta sågspånet. Ja det är massor av jobb, men hästarna trivs ute, och den extra tid det tar att mocka och sköta ligghallen, går nog jämt ut med in och utsläpp. :-) |
|
|
|
Jag säger bara en sak, COMPIVATOR stigbyglar. Gjorde äntligen slag i saken då jag beställde min nya formsydda dressyrgjord. Samma företag sålde dessa stigbyglar så det var lite svårt att motstå dom. Har hört så mycket positivt om dessa stigbyglar, men aldrig fått chans att provrida med ett par. Men nu har jag, alltså. Ljuvligt sköna. När jag skrittade och travade fram märktes ingen som helst skillnad, men när jag började gallopera och pållan började skutta lite, (sådär lagom pigg o glad), kändes en enorm skillnad. Jag förstår nu varför hoppryttare är så tokiga i dessa Compivator. Sen att jag har dom till en dressyrsadel, spelar väl ingen roll. Hästen hoppar ju lika mycket för det. *Skrattar* Men LUPINA är snäll, lite väl pigg ibland bara, och det är BARA mitt fel, som inte hinner rida henne varje dag. Jag vet att man kräva bort denna ysterhet, men det har aldrig fallit mig in. Så länge hon bara lyssnar lite i allt bus, så köper jag att hon är pigg o glad. Däremot tillåter jag inte att hon börjar bocka i ett dressyrpass. Och skulle det hända så bara skäller jag lite lätt på henne, och då fattar hon att matte vill att hon skall vara snäll och skärper till sig. Hon är så klok, men ja, det har jag visst skrivet tusen gånger innan… |
|
|
|
Tror ni flickorna vill in på natten då? Blev lite busväder i mitten på november och då gjorde jag klart boxarna o tog in flickorna. Det gick jättebra, de tittade sig noga om de första 10 minuterna i sitt nya stall, men övergick sen till att tugga hö. På morgonen släppte jag ut dom som vanligt, och de såg mycket nöjda ut. Kul tänkte jag de har sett fram emot att bli installade. Trodde jag! På kvällen när det var dags för insläpp, var flickorna längst ner i hagen och brydde sig inte alls om när jag kallade på dom. Tills slut tröttnade jag och la ut lite hö i hagen. Innan jag skulle lägga mig gjorde jag ett nytt försök, men de kom inte. Då la jag ut allt höet ute, men det låg kvar på morgonen när jag kom ut och skulle morgonfodra. På kvällen var däremot allt hö uppätit, men några hästar syntes inte till. Så här står man med sitt nya stall. *Suckar* |
|
|
|
Jaha, då har man börjat fodra med havre igen då! *Ha Ha* Det är inte mycket det skall till, så blir Lupina supersprallig. Men hon lugnar sig efter ett par veckor, man börjar ju vänja sig. *Ler* Att det blev sent med kraftfodret i år är p.g.a. betet som faktiskt fortfarande är grönt. Men så här länge har jag aldrig väntat innan, de andra somrarna har Lupina faktiskt fått kraftfoder över sommaren åxå. Men nu har jag helt enkelt för mycket bete, än vad två pållar klarar av att beta ner. Och då har jag ändå slagit hälften av marken i början på juli. Jag började inte ge hö/halm (fri tillgång i ligghallen) o mineraler förrän slutet på september. Kraftfodret har de bara fått i tre veckor. (Började vänja in då) Har faktiskt inte tänkt på att ta in de ännu, fastän stallet är helt klart. *Känns skönt* Det har regnat en del här, men hagarna är fortfarande torra o fina och de går in i ligghallen vid regn. (Mest Lupina som HATAR vatten *Skrattar*) Fastän hon numera fogligt finner sig i att bli badad. Både med slang och med vattenkanna. Vattenkannan har gått varm här i sommar, har inget uttag ute ännu med varmvatten så det har blivit lite springande med den. Men nu vet jag att det går åt ca 10st, 10 liters hinkar för ett bad. Och 4st, 10 liters hinkar för tvätt av man, pannlugg o svans. Nåja, så kom det lite info ingen hade nytta av då! *Skrattar* |
|
|
|
Så då är stallet klart!!! Oj vad nöjd jag blev, men det är ju åxå det tredje stallet jag bygger. Man tar med det som man vet varit bra innan, och sållar bort det som varit dåligt. Det enda som inte är klart nu är fönstergaller, rören jag beställt till det har inte kommit än. Halm är intaget, men inte hö. Jag har köpt höet, men det ligger på tork någon vecka till. Hur är det då med Nova och Lupina??? Detta trodde jag aldrig på efter den hemska sammandrabbningen de hade. (Läs augusti) Jo, Nova får inte vara i hästhagarna, men när jag rider eller tränar så får hon vara med. Nova accepterar Lupina som ett mycket bra sätt till att få motion. Medens Lupina accepterar Nova då jag är med. Jag har lärt in på Nova med Ljósbrá att hon inte får gå bakom hästarna utan sidan om eller framför. Så nu har vi ridet ut ett par gånger och jag är SÅ nöjd. Äntligen efter många veckors ”hästen är inte farlig” träning har jag fått Nova till att begripa att när jag är med är hästen OK. Nu blir Nova överlycklig på e.m när jag drar mig mot sadelkammaren för att ta fram ridutrustningen. Samt Lupina tycker det är kul att få draghjälps sällskap ut. Ja det blir ju så eftersom Nova alltid går före. Nåja, det är iallafall en mycket stolt matte som tar ut djuren på en motionsrunda. Detta trodde jag faktiskt aldrig skulle gå så här fort. Men det är mycket tack vare Ljósbrá. Utan min älskade Ljósbrá som förlitar sig fullt på mig, så hade jag aldrig klarat av att träna in alla ridkommandon som jag måste ha åt Nova. (Gå runt om, gå, ligg, stanna och fram) Det som skiljer Lupina och Ljósbrá åt är procenten jag kan rida dom med. Lupina kommer alltid att kräva minst ca 70% av mig vid ridningen, då blir det bara 30% kvar åt Nova, vilket inte hade räckt i början. Medens Ljósbrá klarar sig med 10%. Så tack Ljósbrá för att du är den klippa som du är, och för att du tänker då matte inte är riktigt med. |
|
|
|
Nu är stall taket lyft till 3.10! Och äntligen skall här börja byggas. Det kommer bara bli två boxar och en gång, men jag kommer i gengäld kosta på mig att bara köpa ek och bok som inredning. Lupina gör enorma framsteg med Nova, Schäferhunden jag införskaffade i slutet på juli. Det började ju inte så bra… Nova som då inte kände mig, rusade hejvilt in i hästarnas hage, och löd inte alls på min inkallning. Då hade jag ägt henne i 2H. Lupina stressade så klart upp sig och börjar galoppera runt med en skitglad, skällande schäferhund i hasorna. Till slut så fick Lupina nog av denna katt o råtta lek, och bara tvärvänder, urilsken. Jag har aldrig sett henne så förr, och står nog bara som ett fån och stirrar handfallen på när Lupina på blodigt allvar går till attack mot Nova. Jag såg hundens liv passera revy på min näthinna då mitt annars så jättesnälla AFLB slåss med tänder och fram o bakhovar mot den nu lite tveksamma Nova. Ni tycker kanske att min reaktion är konstig när jag nu säger att jag själv åxå gick till attack mot hunden. Jag skriker, slänger i väg kopplet som jag hade hållit i handen, allt för att få kontakt med Nova. Lupina tyckte jag inte gjorde fel nämligen. Nova var i hennes hage, och jag tror Lupina faktiskt förvarade inte bara sig själv utan även Ljósbrá. Allt detta som tycktes vara i en evighet pågick i ca 20 sec. Nova stannar tillslut, strax intill mig, då kopplar jag hon och drar ut hon från hagen, så att hon verkligen skulle begripa att där var det f.r.o.m nu tabu att vistas. Och vad resulterade detta i??? Jo faktiskt i att Lupina kom till att hata Nova, medens Nova istället blev skiträdd för Lupina. Det var inte riktigt så här jag hade tänkt mig det, men ändå kan jag inte klandra Lupina. Men vägen till en försoning kommer att ligga långt, långt framöver. Även om de i dag kan ses på behörigt avstånd utan att bry sig om varandra. Uppföljning om detta kommer senare. |
|
|
|
Absolut inget skrivet i juni alls, fastän det hänt massor… VI har flyttat, och det gick jättebra. Både transport och acklimatiseringar. Flickorna går i jättehagar och är smällfeta, och inte passar sadeln längre. *Suck* Nu råkar jag o Lupina älska den nya sadeln, så vi beställde en till med bredare bomvidd. Inte alla pållar som har två nya dressyrsadlar inte. Det får bli en för sommarbruk och en för bantat vinterbruk. Så bortsett från alla extra utgifter man alltid råkar utför i flyttningar så kom denna utgift riktigt lägligt. *Ler* Men jag bara vägrar att sadla med en för trång sadel. Visst det hade varit "billigare" att banta hästen, men för det måste man ju rida, eller? Och i vad??? Lupinas har ju alltid varit tokig i att galoppera själv i hagen, detta tänkte jag på när jag stängde marken. Det blev fyra hagar, varav två är 400 meter långa. Snacka om att damen kan sträcka ut. Sen blev det en ligghall i den tredje hagen som kan växlas mellan bägge hagarna så att alltid ligghallen är åtkomlig för hästarna. Och i den fjärde som är strax över tunnlandet skall jag bara rida. I den blev det två ridbanor och en 10 meters volt, på sandmark, som skall hålla att rida på året runt, hoppas jag såklart. Jo, Lupina trivs verkligen, ingen som helst oro har hon visat upp. Men Ljósbrá och mig fick hon ju med sig. Jag tror inte hon vill flytta tillbaka, hon älskar ytorna och ligghallen när det regnar. Hon kommer varje dag till mig, precis som innan när det är dags för motionering av något slag. Hon är lika kelig och samarbetsvillig även om orken inte är densamme med lite övervikt. *Skäms* Men vi jobbar på det! Bara den nya sadeln dyker upp snart!!! Och det slutar regna!!! |
|
|
|
Solen den skiner och matte bara packar o packar… Nu skall vi ju snart flytta, så Lupina kan få lite större ytor att springa av sig på. Samt lite andra möjligheter såsom en lösdrifthall som Ljósbrá o Lupina kan gå in i vid busväder. Jag har saknat den, DEFINITIVT! Tänk aldrig mer täcke! Aldrig mer behöva köra hem vid busväder för att ”det var fint” och hästarna gick ut utan täcke. Ljósbrá kommer garanterat att bo där alla heta sommardagar, samt på kvällarna när myggen blir som värst. Och Lupina kommer ÄLSKA den när det regnar ute. För visst, det regnar ju inte i öknen, och Lupina bara hatar vatten som kommer från ovan. Så förlåt om jag inte har tid att skriva så mycket, för jag, ja bara packar jag… |
|
|
|
Våren har kommit till Skåne o Österlen! Här är underbart varmt och skönt o Lupina är piggare och busigare än vanligt. Men underbart trevlig att rida ändå. Det blir bara ett par superkast och brallningar så fort hon kommer på att det ”kanske” kan vara nåt farligt hon såg långt där borta….. Oftast när det blåser till lite bakifrån, då hoppas hon alltid att nåt skall komma flygande så hon kan bralla ännu mer, men oftast skäller jag bara lite på henne och då ”ser” hon att det faktiskt inte fanns något att bralla för, men känner ändå på mig att det var hon som vann en liten galoppbrall! I dag provade jag att bara trava i lugnt o fint tempo, och det gick faktiskt ett bra tag! Tills damen kom på att vi kanske skulle galoppera. Nu råkar jag äga en tänkande och väldigt intelligent häst som alltid försöker förekomma mig i ridningen. Och just då kom hon på att det säkert var dags för att galoppera. Så all min sits gick bara åt till att sitta tungt ner och köra lite sidvärtsrörelser. Efter 10 minuter gav jag upp! Lupina blev bara för varje meter vi avverkade ännu piggare. Tro nu inte att hon är dum när hon blir så här, tvärtom så går hon alltid i superform för att blidka mig till en galopp. Men hade jag i detta läge ”tänkt” galopp så hade det gått undan. Och det (vis av erfarenhet) hade blivit med huvudet mellan frambenen och rumpan i vädret. Så vi skrittade mest i dag. Tror ändå att Lupina var nöjd med turen, hon hade iallafall i minst ett varv runt fältet gått i passage, så lite trött var hon nog. (Mina magmuskler var det, garanterat!!!) |
|
|
|
GGGGRRRRRR! För AFLB ryggar!!!!! Eller där fick jag som påstod att jag var lyckligt lottad över en häst som var lätt sadlad! Nu är ju inte Lupina världens smalaste i nuläget, men sadlarna växer hon ur ändå. Vad blir det? *tänker efter* Jo vi har avverkat 8st sadlar på 1 och ett halvt år. (Varav den ena var måttsydd till henne) I helgen hade jag ute en 25 000:- sadel (det svider att vara hästägare) som nästan alla påstod skulle ligga bra. Men icke sa nicke! Den var inte tillräckligt vid. Det enda som egentligen är brett på Lupina är manken, till detta kommer en spikrak bred rygg. När jag köpte henne var hon omusklad, trådsmal, (nästan mager) och väldigt lättsadlad. Men efter bättre hull och mer muskler men ändå med rätt hög manke håller vi alltså på och avverkar sadlar. De som hittills räckt till i vidd håller inte rätt bomform. Nåja jag skall ju inte klaga, det finns fler sadelmärken på marknaden, undrar bara hur många utav dom jag avverkat innan vi hittat rätt. |
|
|
|
Kan man rida lektion för instruktör då man har hästen i vila? Jodå, det gjorde i alla fall jag. P.g.a. väder och ont om tid hade Lupina stått i nästan 2 veckor när min instruktör var nere sist. Eftersom hon bara kommer i gång i månaden ville jag ju inte till nåt pris missa den heller. Så vi bokade 30 minuter i skritt. Det var enormt givande trots att vi bara skrittade. Fastän en del hade avböjt så valde jag att 30 minuters skritt faktiskt är bättre än inget alls. Och givetvis tyckte Lupina det var kul, när hon märkte att kraven var så låga. Jag o Lupina har myst massor på senaste tiden, det känns att vi håller på att växa ihop med varandra. Vi börjar kunna varandra och vet var den andras gräns går. För någon maskin vill jag inte ha, lite bus tycker jag bara är kul. Men damen är så pass smart så hon har listat ut vad jag finner mig i och inte. Jag har inga krav att hon skall gå perfekt om inte jag vägleder henne perfekt. Då var även de korkade grannarna i farten i år igen med sina raketer och smällare. Men i år var jag beredd, så kl.23.30 var jag ute i stallet för att lugna Lupina. Kanske inte världens hit att skåla in det nya året ute i ett kallt stall, men vad gör man? Det blev cider i år igen så var lugna! Det dröjde en timme innan vi kunde gå in igen, men det var det värt. |
|
|
|
En lektion senare… Min dressyrinstruktör Agneta, är bara bäst! Har haft ännu en superlektion och Lupina gick på som aldrig förr. Det kändes bra, och efter att ha tittat på videon SÅG det bra ut åxå. Agneta lägger in många skrittpauser mellan alla övningar, talar sakligt och berömmer min häst. Jag var ju beredd på att ge upp efter första lektionen då vi hade lite meningsskiljaktigheter. I dag gick allt som på räls, jag fick höra många gånger om vilken trevlig gångartshäst jag hade. Och för mig är det viktigt! Jag vet ju att Lupina har tre bra gångarter, men om min instruktör inte ser det så talar vi ju inte samma språk. Jag rider ju centrerat, med lite fokus på hand. (vilket min förre instruktör ogillade skarpt) Jag resonerar så att jag faktiskt kan en hel del OCH känner min häst bäst själv. Givetvis har jag svårt för en översittare instruktör då som vill jag skall göra motsatsen eller något som jag vet är fel för min häst. Sen att Agneta inte verkar ha några fördommar mot Aflb är ju med något positivt. :-) Inse vikten av hur en bra instruktör som lyssnar till hästen och ekipaget kan ge er så mycket mer. |
|
|
|
Det var den brittsommaren! Regnet forsar ner och blåser gör det, så flickorna är redan installade. Det var likadant förra året, men i förrfjol stallade jag inte in förrän i november. Och långt in i december var gräset grönt. Men allt stall pyssel är så mysigt i början. Det är likadant varje år. Och sen är det lika skönt att ”slänga ut dom” i maj igen. Nåja, flickorna är inne och jag klagar inte, hade kanske bara önskat mig lite brittsommar. Lupina går super, och rids varannan dag en period framöver. Så vi tar det lite lugnare och har bara dressyrpass på max 45 minuter. Lupina har blivet så stabil, både att hantera och att rida. Varje gång vi åker i väg och tränar känns det som om vi ger de hispiga Halvblodshästarna på moppo när vi visar upp att AFLB verkligen kan uppföra sig. I dessa lägen får jag sån lust att bara skrika ut: - Ser ni lugnet, ser ni hur väl min häst uppför sig! - Nej hon är inte drogad, och ja det är ett AFLB. Och ändå gör jag det inte, (Konstigt va! *Ler*) Men ändå snackar de bakom min rygg att hispiga AFLB inte duger något till. Är de kanske avundsjuka? Eller finns det verkligen en förklaring? |
|
|
|
Hmm!!
LUPINA: Tjo ho vad jag har kul med matte! Fälten här runt omkring tas det ett par rejäla galopper på ett par gånger i veckan. Det är helt otroligt vad fort jag kan springa när jag bara får. Har försökt förklara för matte när vi sitter (enligt henne då) och brukar allvar att denna galopp tar oss ju ingenvart. Men nu snackar vi tempo! Oj vad kul jag har! (jasså jag sa det, förlåt då!) Ibland brukar jag lura matte att jag är trött, kan springa och småsega mig i traven. (Ja vadå! Man måste ju få samla krafter.) Sen får hon veta (med råge) att jag visst orkade lite till, bara jag fick galoppera! Älskar ni åxå att galoppera? Nä, trav det är tråkigt, det händer ju inget, man tar sig ju inte någon vart precis. Min instruktör säger att jag har jättebra galopp, och det kan jag inte förstå, för hon har ju aldrig sett mig galoppera så här fort. Men tja! Vad vet jag? Nä måste sluta, ser att matte är ute, skall se om det funkar om jag drar järnet lite i hagen, så kanske hon kopplar att jag har MASSOR av ork till en liten ridtur. Och hör du något svischa förbi en dag så är det bara jag!!! |
|
|
|
Lupina är Bättre!!
LUPINA: Hej på er! *Frust* I dag hade jag skitkul, för i dag känner jag mig mycket, mycket bättre. Tyckte att det var på sin plats med ett par ökade galopper i hagen, måste ju få bli av med allt spring i benen. *Flin* Matte måste ha blivet imponerad av min ökade galopp och mina fina serie bocksprång, för hon kom genast in i min hage och började prata med mig. Ja sådär mjukt som bara jag lyssnar till. Jag tog ett par svängar till, detta var ju skitkul! Men matte såg allvarligt oroad ut, och börjar genast använda tonen som gör att jag blir så trött så att jag får lust att sova en stund. Var hon inte glad för att jag var hostfri i alla mina galopper? Jo det var hon nog, men något fel var det uppenbarligen ändå. Matte har varit jättemysig mot mig i alla mina snuviga dagar. Hon har tagit hand om mig och riktigt pysslat om mig, precis som jag blev behandlad när jag fortfarande gick hos mamma Piana. Det är inge kul att vara snuvig, men något gott kommer det ändå ur det. Massor med mat, mitt i sommarbetet. En varm skön box, med massor av halm, hö och gräs till natten. En par fina promenader och bara lite springande i linan. Åxå mattes mjuka händer som har kliat mig eftersom Ljósbrá inte har fått vara hos mig. Mitt liv är nog bättre än andras, det är jag säker på… |
|
|
|
Lupina är sjuk! Förra veckan kom här över ett riktigt oväder. Det åskade och regnet bara forsade ner. Ni vet som ett riktigt sommarregn. I alla fall rusade jag ut, röjde i 190 i boxarna, har ju skurat och målat lite i dem, även i år. Ner med hö och halm, strör och lägger in halm. Rusar ut, hinner precis utanför dörren så är jag sjöblöt. Kallar på flickorna, men de gick och betade!!! Att det blixtrade och dånade, och regnet skall vi inte prata om, verkade inte alls bekomma dom. Som den trogne hästägare jag är, stod jag i alla fall kvar en stund och kallade på dem. Och när till slut Lupina kommer fram till mig, så vill hon bli kliad!!! Nåja, tänkte jag, överbeskyddande matte, överdrivde nog ovädret. Så jag lät hästarna få vara kvar ute, vilket jag bittert ångrar nu. Två dagar senare hostar och snorar Lupina. Och i dag en vecka senare står hon på medicin. (slemlösande) Någon feber fick hon aldrig, utan är för övrigt pigg och frisk. Och skall enligt veterinären ridas lätt. ” Matten som inte tänker låta sig luras en gång till när det är oväder” LUPINA: *Host* *Host* Hej bå er! *Snörvel* Mår lite tjyvens, är så klart förbyld, och snubig. Ben eftersob batte är så söt och ger big bat två gånger om dagen nu, bitt i sobbarbetet, så får ban väl stå ut. *Frust* Att bet smakar lite bapelsin var baba något jag bydde big om den första dagen. Ja, vabå!!! Bat är väl Bat!!! *Host* * Host* Nu komber *Snörvel* visst batte, vi hörs när jag bår bite bättre, va. Ja, ja, jag skall krya på big. Snorbuss till er alla!!! |
|
|
|
Nu har jag bestämt mig!!! Lupina skall inte bli någon hopphäst. Lupina skall bli dressyrhäst. Även om hoppningen går bra så tror jag inte att hon någonsin kommer över sin extrema tittighet på hinder och framför allt på markbommar. Deppig? NEJ!!! Med en häst som spetsar öronen i krävande träning och som alltid gör sitt bästa. Svårt att vara deppig då. Bara ett problem som kvarstår, JAG ÄR JU HOPPRYTTARE… |
|
|
|
Ja då blev det äntligen så varmt ute så att hästarna fick bli släppta på bete. Men mat och godis tokiga Lupina får behålla sitt kraftfoder ett tag till. Hon skulle bli för ledsen av att inte få något gott. Hö och halm fodras det med minst hela maj ut. Inte för att de vill äta så mycket av det, men det håller tarmen i ordning även om de bara pillar i sig lite hö och halm. Lupina är inne i en period av att gå super varje dag, framför allt sen hon fick en kortare vila. Jag har även lagt om hennes träning, så att hon skall få tre dagars återhämtning i ansträngda muskelgrupper efter träning. (Läs mer om detta under träning.) Detta mest för att jag börjat köra hårdare och mer samlande träning med Lupina. Och i tisdags när jag satt och red dressyr på fältet och förberedde henne på ett galoppombyte kändes hon lite svag i vår åttvolt, tittade då ner och fann att hon utan att jag känt det bytt galopp redan när jag började vända igenom volten. Hon är så otroligt läraktig och som gummi i hela kroppen. Likadant när jag samlar till tramp-förberedande till piaff, hon formligen sätter sig på bakbenen när jag kräver samling. Detta gör att man är speciellt vaken på att verkligen ”tagga ner” lite, och inte bara köra på. Därför vilar hon i sommar i flera omgångar. Vill absolut inte fördärva denna villiga framåtanda, samt riskera förslitningsskador. |
|
|
|
Min stackars lilla häst. Vad har matte gjort med dig? I dag bar det då av till hästtandläkaren för tandraspning, och Lupina uppförde sig helt U.A. Där fick de så de teg de som hade fördomar om hispiga Aflb. Efter lite Domesedan blev Lupina trött och raspningen kunde börja. Enligt tandläkaren såg hon hemsk ut i munnen, vilket jag begrep stämde då han raspade henne mycket längre än någon annan gång jag varit med. Förra ägarna sa stolt att Lupina aldrig var tandraspad, men detta skulle varit gjort för länge sedan. I alla fall så hade hon vargtänder, vilket var den främsta anledningen till att vi åkte i väg. Och eftersom hon alltid varit så orolig i munnen, bestämde vi oss för att dra ut dom medans hon ändå var drogad. Det blödde rätt friskt men tog bara ett par minuter per tand. Lupina förlitade sig helt på mig när hon skulle gå ut på vingliga ben i friska luften. Hon gick helt rakt bakom mig och sökte modet och vakenheten hon begrep hon inte själv hade i detta drog tillstånd. Och visst växer man som hästägare i detta läge!!! Efter en timmes träckning och betning bar det av hem igen, då jag verkligen fiskörde. Jag hade med mig Lupinas bägge bett för att få lite tips om storlek och bettval. Bettet jag i dag rider med som tyvärr inte är godkänt att tävla med i dressyr fick högsta betyg. Det var mitt odelade svagt böjda, muffade tränsbett. Enligt tandläkaren var detta det mildaste bettet du kunde sätta i en hästmun eftersom det varken tryckte eller klämde ihop hästens mun vid ett tygeltag. Och döm om förvåning när han sa att mitt tredelade bett var ett utav de skarpaste bett man kunde ha eftersom det på ett väldigt tidigt stadium vid ett tygeltag klämde och tryckte ihop hästens mun. (Detta bett skulle inte användas på en häst med känslig mun) Så nu begriper jag varför Lupina gått så dåligt på det. Ett rakt eller ett tvådelat bett var vad han rekommenderade mig att alltid prova i första hand vid bettillpassning. Sen var Lupinas mun inte så hemskt liten så storlek 10.5-11 cm passade bra. (Samma mått jag mätt fram) Lupina har ont, hon kunde med nöd och näppe få i sig kvällsfodert, och eftersom jag bara kan känna samvetskval för detta lovade jag henne att råriva hennes 2 kg morötter ranson till natten. Klockan är nu 22.00 så jag får börja om jag skall hinna bli klar till 23.00 *Fniss* |
|
|
|
Min häst är frisk som en nötkärna. Ja, i ärlighetens namn lite för frisk. Fältet jag brukar träna på la det sig ett tjockt lager skare på för ca en månad sen. Skaren tinade inte bort förrän i förrgår. I dag red jag i alla fall på fältet igen, och Lupina som bara gått i ridhuset under denna tid var såklart överpigg och jättelycklig över att äntligen få komma ut och slippa fyra väggar i ridhuset. Skritten gick väl an, och traven var väl lite överilad till och från. Men Lupina lyssnar alltid ändå, så vi fortsatte att jobba, och jag mitt nöt borde hört dessa varningsklockor som ett råd till att inte galoppera idag. Galoppskänkel an, Lupina formligen flög in i galoppen, fast gick i så låg form att jag gav lite extra ytterskänkel, samt släppte efter mer på innertygeln, detta skulle jag inte gjort!!! Hennes låga form var bara ett förtecken till att hon var bockredo. Så när jag gav Lupina mer tygel kör hon ner huvudet helt mellan frambenen och kröker ryggen som en båge och förvandlas till en rodeohäst. Och detta i ökad galopp. Till slut får jag i alla fall håll på henne, men inte slutade hon bocka för det. Nä hon står på stället och bara bockar och bockar, (ni skall bara veta hur snabb i fötterna hon är.) Till slut känner jag att jag inte fixar så där många bocksprång till om jag skall sitta kvar i sadeln, så då börjar jag skrika på henne. När min röst kommit upp i falsett slutar Lupina bocka lika plötsligt som hon börjat, och tycks inte alls begripa vad jag är arg för. Såg i detta läge till att fort få Lupina på andra tankar. Så fort fram i trav igen och jobba, jobba, jobba. Detta hjälpte bara mot bocksprången för nu var hon laddad och jag tror att Lupina var stolt över sig själv, som hade vågat gå emot matte på detta sättet. (Inte lätt att vara pigg Arab med vårkänslor inte) Jag slår aldrig mina hästar, men i sadeln kräver jag disciplin, och detta vet hon. Och vi har hittills aldrig haft någon meningsskiljaktighet eftersom Lupina om man bara förklarar på ett bra, mjukt och trevligt sätt, vill lyda. Jag överdriver inte när jag påstår att jag aldrig hanterat en trognare och ärligare häst innan. (Ej heller en känsligare.) Och denna häst råkar vara min. :-) Denna fantastiska, ärliga, tillgivna, samarbetsvilliga,,, bockmaskin!!! LUPINA: FÖRLÅT MATTE!!! Men i dag när solen sken och du tog mig till mitt älsklingsfält som jag saknat så fick jag för många tidiga vårkänslor, och ja, allt blev helt enkelt för mycket. Jag vet att du skrek på mig, och jag förstår dig. Jag skall ju lyda och inte leka dum unghäst, utan vara ett klokt samarbetsvilligt Arabiskt Fullblods sto. Jag skall försöka lova att inte göra om det, nu när jag begrep hur mycket du ogillade det. Jag älskar ju att galoppera på fältet med dig, så jag hoppas att jag nu kommer få en ny chans till att visa hur lydig jag kan vara. Och tack matte för att jag ändå fick full morots ranson, fastän jag inte förtjänade det. |
|
|
|
Då har Lupina fått en liten välförtjänt vila då. Vi började med att skritta ut en sväng i snön här i början på veckan. Laddad var damen, men Lupina gick ändå med på att ”bara” skritta. Så i torsdags körde vi upp till ridhuset i halvstorm. Vindskivorna på taket stod och slog, och Lupina gick på tårna. Etter ett tag fick vi sällskap av en ponny och en stor häst som reds av lite yngre tjejer. De blev inte alls imponerade av när Lupina, (som precis råkade befinna sig rakt under ena vindskivan när den lyfte en halvmeter för att sedan lägga sig till rätta med ett brak.) tog ett par galoppsteg inne i ridhuset. Ja, ja, sanningen var väl mer att hon rivstartade och förmodligen satte nytt rekord i 0-100 på 0,3 sek. De andra hästarna stod ju heller inte och tittade på, utan tog tillfället väl i akt, och galopperade på friskt de åxå. Med deras vettskrämda ryttare på ryggen såg i alla fall hästarna nöjda ut. Ryttarna och deras mamma passar sig nog för att rida in i ridhuset när jag o Lupina är där fler gånger. Själv tog jag det iskallt, och sa något om att: - Nu skall vi nyttja hästarnas framåtanda och jobba på dem ordentligt. Bara som ett försök till att liva upp stämningen (men stämningen var nog redan på topp) för de blev inte ett dugg lugnare av vad jag sa. Själv försökte jag få Lupina till att trava lugnt men hon ville mycket hellre galoppera, och när hon efter ett tag bara gått o lyssnat på att vindskivan skulle ge ljud ifrån sig, och den då äntligen gör det, var hon inte sen på att svara på ett nytt Världs rekord försök. Nä, vi impade nog inte så himla mycket på vår ”publik” i dag. Men jag tror nog Lupina var rätt så nöjd med sin dag. |
|
|
|
FY KATTEN FÖR ATT VARA HÄST (DJUR) TILL NYÅR. Bor på landet och tycker inte att jag skulle kunna utsätta mina hästar för alla dessa raketer. Fast grannen var på G. Hade fest, och det var ju klart att det skulle skjutas lite då. Redan vid 20-tiden hade det satt i gång så smått, och när jag var ute och gav natt hö vid 23-tiden, såg jag klart på hästarna att de var lite störda av vad som pågick utanför. Så vid tolvslaget trodde jag knappt de skulle ha något kvar att smälla, men där misstog jag mig. För säkerhets skull gick jag ut i stallet (Nyktert i år) och där finner jag en helhispig Arabhäst och en smått orolig Islandshäst. Eftersom Lupina alltid finner trygghet i sin ”klippa” Islandshästen Ljósbrá, valde jag att det bästa var att lugna henne först. Så fort jag kom in i Ljósbrás box, så blev hon lugn. Sen återstod då bara vettskrämda Lupina. Det tog cirka en halvtimme innan jag ansåg det så lugnt så att jag vågade lämna stallet. Provade att gå flera gånger innan, men Lupina visade klart att hon ville att jag skulle stanna. Och mitt hjärta smälte så klart så jag stannade kvar tills hon tillät mig att gå. Ni som smäller raketer och smällare och har djur som är känsliga, till er har jag bara en sak att säga: - FY FAN… |
|
|
|
Nu vet jag hur det känns att "rida Lupina". Vågar jag säga det... Ny sadel igen… Allt eftersom Lupina satte muskler i somras växte hon tyvärr ur dressyrsadeln.(Stübben) Eftersom jag inte ville ha en för trång sadel hängandes gick jag ju och köpte en hoppsadel, och specialbeställde en dressyrsadel. Det specialbeställda objektet, landade aldrig i Sverige och till slut tröttnade jag på att vänta. Men i förra veckan hittade jag en ny sadel som jag nu provred för någon dag sen. Jag säger bara: " Är det så här det skall kännas att rida dressyr" Efter att ha provridet och konstaterat att sadeln ligger kalas på Lupina, springer jag nog runt med ett leende på läpparna resten av dagen. Har nog aldrig suttit i en riktigt bra dressyr sadel innan. Och denna sadel har enorma stöd fram, och jag sitter kloss i sadeln. Så i stället för att behöva tänka på sitsen när jag red, behövde jag nu bara tänka på ridningen. Och som Lupina gick. Det räckte med att bara trampa över i den ena stigbygeln och lägga an skänkeln så fick vi en perfekt skänkelvikning. Har alltid valt att rida ut i hoppsadeln, mycket för att kunna nyttja stöden om hästen kastar sig. Nu kommer det bli hoppsadeln som blir hängandes, för all ridning förutom hoppningen kommer ske i min och Lupinas nya Edinburgh. |
|
|
|
Med Lupina går allting fin fint. Höst stormarna har börjat, och jag har stallat in hästarna. I början var Lupina lite orolig på nätterna, fast nu är hon bara glad för att få komma in och sussa i halmen. Hon står redan nu på full ranson foder, fastän det växer ute ännu. Detta märks på ridningen i allra högsta grad. Det går knappast att rida hon trött, rider man ”bara” i en timme blir hon inte ens varm. Hennes grundkondis har vi ju jobbat på och detta visar sina spår nu. Försöker ha henne ute så mycket som möjligt, detta har resulterat i att hon bär täcke på kvällarna ute i hagen. Vilket hon faktiskt tycks uppskatta. Hon fryser väldigt lätt, och jag tror att hon är klok nog att förstå sitt bästa. LUPINA: För tillfället har jag skit kul med matte. Jag anstränger mig till fullo med att vinna kampen: Vem blir först trött? Matte ligger klart på minus som det är nu. Ni skall bara se henne vissa dagar då hon glider ner från min rygg och ojjar: - Mina ben. Ni förstår att jag är en klok dam, jag gör ingenting som inte begärs av mig. Skall jag gå i form då får hon allt jobba på det. Härom kvällen var jag med om ett mirakel, lyssna nu så skall jag berätta: Blåst och regn är inget bra väder för mig, jag är nog lite för tunnhudad för det. Så härom kvällen, (när jag än en gång vunnit kampen: Vem blir först trött?) la matte någonting prassligt, fast ändå mjukt på min rygg. Matte fäste det jätte noggrant, både fram, under magen och med några snören mellan mina bakben, (de var faktiskt lite läskiga) Sen släppte hon ut mig. Efter en stund började det regna, min tanke gick direkt till matte. Varför hämtade hon inte in mig, snart skulle jag ju börja frysa. Men jag frös aldrig. Och något ännu konstigare, jag blev inte ens blöt. Miraklet hade skett, matte hade uppfunnit räddningen för mig. Bestämde mig direkt för att vara lite snällare nästa gång jag motionerade matte. Fast nu när jag tänker på det, så glömde jag visst bort det... |
|
|
|
Lupina går mycket för tillfället. Försöker sätta en bra grundkondition på henne
inför kommande höst oväder, då man är lite mer begränsad.
(Om man nu inte vill sitta och kånka runt i ridhuset varje dag)
Det finns många fina stubbåkrar att välja på nu, så det blir rätt långa
galopp intervaller. Vilket Lupina börjar vänja sig vid, och tar inte i så förbannat
längre. Hon kan i stort sett vara hur trött som helst, men galoppera orkar hon ändå.
Skritta är väl okej, trava tycker hon är tråkigt, men galoppera det älskar hon.
Hon är extremt uthållig, jag begriper varför de har denna hästras till distans.
Efter ett hårt dressyrpass behöver hon inte mycket skritt för att återhämta sig.
Och då talar vi både andning och fortsatt glädje till att arbeta.
Har inte hoppat henne alls sen sist. (3 aug.) Tror inte vårt behov ligger där ännu.
Vår dressyr, som faktiskt måste prioriteras, går mycket bra.
Hon begriper fullt ut både sidvärtelshjälper, samt förhållningarna.
Än rider jag lätt vid skänkelvikningar i trav, och då bara ett par steg åt sidan, åt gången.
Hon är mycket läraktig, och tycker det är kul att arbeta.
Och den dagen då hon inte längre kommer emot mig då jag håller upp grimman vid hagöppningen och kallar: - Arbete, Lupina. Får vi väl fundera ut något annat. |
|
|
|
LUPINA: I dag visade jag allt matte hur ett Arabiskt Fullblod kan galoppera allt... Nämen jag bara säger, hur dum får man bli. På den stora åkern här utanför körde här hela dagen en jättestor sak. Saken klippte av säden så att det bara blev ett par dm halm kvar på åkern. Där tyckte matte att vi skulle träna dressyr på kvällen. Men tji fick hon. Ni vet, jag såg vidderna framför mig, kom att tänka på mitt ursprung, och matte fick så klart lite problem. Nu är jag ju en snäll häst, så skenade gjorde jag inte, (det gör väl bara rädda och dumma hästar?) men jag tog allt i lite. Jag tror det dröjer tills matte kommer på en sådan dum ide´som att träna dressyr på en "galoppera och ta i åker"... |
|
|
|
Hoppträning uppe i ridhuset. I dag har vi höjt vår höjd i hoppning till 50 cm!!! Lupina var mer än pigg i dag, och jag fick använda alla mina sits resurser, för att hålla henne någorlunda lugn. Hon är så kul när hon blir så här pigg, för mitt i allt bus, så vill hon så väl. Jag kan tänka mig att det blir en liten krock i hennes huvud. Hur som helst, så fick vi hoppat hela 50 cm ... LUPINA: Nä dra på trissor. Ormar växer på höjden!!!. Fast tro inte att jag är dum inte. Jag bara tog ett ännu större skutt över. Min matte skall de inte få svälja inte. Förresten så hade jag och matte lite meningsskiljaktigheter angående om vi skulle träna för galoppderbyt i dag eller inte. Ni skall veta att jag kan ta i. Här fjuttar vi inte med några korta ponny galopper inte. Vem som vann vet jag inte. Jag tror vi möttes lite på halva vägen. |
|
|
|
I dag blev det premiärhoppning uppe i ridhuset.
Och vi tog tre olika hinder på låg höjd i galopp.
Lupina bjöd fint. På första hindret tvekade hon lite, men svarade fint på min drivning.
Hon tycker om att hoppa, det märks. Och vi tar det ju så lungt, och slutar alltid
när det går som bäst. Jag har nog gjort ett bra val, som valt att rida henne utan spö. Ibland har hon tvekat på att gå fram ordentligt, men jag kan vara rätt bestämd i både röst och skänkel. Och hon hör då rätt tydligt på mig när jag inte är nöjd, och har då alltid skärpt till sig. Det samspel som jag håller på att bygga upp mellan oss, hade bara raserats med ett spö. Jag vill att Lupina skall lita på mig, och inte gå fram för varesig rädsla eller respekt från ett spö. Jag vet att hon kommer att bli så mottaglig framöver att hon kommer att lita på mig, oavsett vad. Men än har vi en bit dit... LUPINA: Nu äntligen har jag begripet meningen med spansk skritt. I dag innan vi skulle över ormarna, fast efter trolleri bussen. Satte matte något jätteläskigt på mina känsliga ben. Dom var vita och svarta, och jätte hårda mot senan. Ni kan tro att jag försökte göra mig av med dom. Inte kan man gå med sådana inte. Jag kände mig som en elefant, fastän jag vet att jag både är graciösare och vackrare, än dessa enligt mig långsamma djur. Efter ett tag begrep jag att de satt där de satt. Började då oroa mig för att matte hade klistrat dit dem och att de aldrig mer skulle gå att få av. Fast matte är det allt lite trolleri över. Hon hade inga problem att få av dem. Matte skrattade lite åt mig, (jag tror inte hon menade något illa med det.) Hon sa till husse att vänta bara tills Lupina skall löshoppas, då skall hon även ha boots på sig. Så nu springer jag här och undrar vad hon menade med det, skall jag oroa mig? |
|
|
|
Efter ett tags frånvaro åkte vi i dag upp till ridhuset igen.
Lastningen gick bra, med tanke på att detta var 6:e gången Lupina åkte hästtransport,
(om man bortser från den gången då hon var 6 månader gammal) så skötte hon sig superbt. Det var två andra hästar på plats där uppe, men dom ignorerade hon totalt. Och jag som trodde att hon skulle bli glad för det. Efter att ha konstaterat att utebanan inte passade min oskodda dam, fick det bli ridhuset. Där var fullt med hinder som var uppställda för målning. Så nog hade Lupina nåt att titta på alltid. Som tur var, var där inga katter... LUPINA: I dag var det dags för trolleri bussen igen. Men oj, har jag inte berättat om den innan. Jo det är så här: Först är vi hemma som vanligt och matte gör mig fin. Sen skall jag gå in i den där gröna saken, (som jag alltså valt att döpa till trolleri bussen) som först är rätt ljus. Väl inne, får jag höra hur duktig jag är, sen binder matte fast mig. Det är nu det blir mörkt, eller mörkare i alla fall. Mina ögon vänjer sig ju efter ett tag, och då ser jag riktigt bra. Sen börjar det kränga och skumpa och sen är allt hokus pokus slut. Då står vi stilla, och matte dyker upp igen och berömmer mig. Nu kommer vi till det otroliga, när jag väl kommer ut igen är jag inte hemma. Likadant, efter lite motionering av matte. Då är vi vips, hokus pokus, hemma igen. Ni som inte tror på trolleri, kan garanterat börja göra det nu. |
|
|
|
Ja då har det hänt! Jag har "trillat" av Lupina. Ja, jag har trillat av. p.g.a. en katt som gömde sig i meter högt gräs. 1 dm innan Lupina var framme vid den hoppade den rakt upp i luften, Lupina hoppade 5 meter åt sidan. Jag stannade kvar ungefär på samma ställe stående på fötter. Klart snopen. Tack och lov hade jag ett järngrepp om tyglarna. Katt f-n var nog allt jag tänkte när jag satt upp igen. LUPINA: Här finns svarta pantrar på Österlen. Jo det är sant. Och jag lyckades rädda matte från att bli uppäten av en i dag. Fast varför matte skulle stå där på marken efteråt begriper jag inte, nu när jag hade räddat henne o allt. I alla fall, så ansåg jag att jag hade varit jätteduktig. Det är inte alla hästar som är så modiga i strider mot svarta pantrar... |
|
|
|
I morse då jag gick ut för att fodra fick jag världens chock.
Det fanns inget staket i hagen. På tre ställen saknades det både tråd
och fyra stolpar, men i hagen stod där ändå en hungrig Lupina.
Hon kunde alltså gått ut hur enkelt som helst, men hon stod där
med spetsade öron och ville ha frukost. Klart orolig undersöker jag hästen från topp till tå, men när jag inte hittar en skråma på henne begriper jag att detta inte var hennes verk. Med tanke på skadornas omfattning eftersom jag har elrep, förstärkta ringisolatorer som var av på mitten och tre handtag var i småbitar, kan detta inte vara ett rådjur. Min tanke går till älg, fast älg i södra Skåne? Jag hoppas verkligen inte att djuret har kommit till skada, det har i alla fall varit inne i hästhagen för jag hittade avtryck som inte var Lupinas, fast för blöta för att kunna tydas helt. Sedan har det förmodligen inte hittat ut samma håll som det kom in, därav alla skador. Lupina verkade trots allt väldigt lugn, fast glad för att jag var i hagen med henne. Det tog någon timme att reparera allt, och under tiden hade jag ”min hund” bakom mig. Jag har bara så otroligt svårt att fatta att hon blev kvar i hagen, hon måste ju givetvis ha varit skräckslagen med sitt nattliga besök i hagen. Fast ändå kan jag förstå henne lite, hagen är ju en del av hennes trygghet. Och det skulle inte förvåna mig om hon bara väntade på att jag skulle komma till hennes undsättning. Men lilla rara Lupina, matte låg ju och sov… LUPINA: Ingen kommentar, orkar inte prata om det... |
|
|
|
I dag blev det tömkörning för första gången.
Började först med att för andra gången att longera Lupina.
Gjorde det lätt inspänd och det gick bra.
Tömkörningen gick över all förväntan, fick hon i slutet till att trampa under sig,
och att söka sig framåt nedåt. Hon begrep snabbt på mig att jag var jättenöjd med henne.
Så då sprang hon och kråmade sig, samtidigt som jag flåsande förklarade hur duktig hon var. (Ja, ja visst sprang jag, och ja, ja kondisen är inte vad den varit.) LUPINA: Nu vill jag inte snacka skit om matte inte. Är ju trots allt rätt beroende av både hennes mjuka händer och all den goa maten. Men kondition har hon ju inte. Först sprang jag där (snäll som jag är) runt, runt. Och var gjorde matte? Jo hon stod bara där i mitten och tittade på. Sen kom alla dessa här linorna fram och matte började gå strax bakom mig. När vi började trava (mattes trav är inge bra) hörde jag nästan direkt på mattes flås att hon inte riktigt pallade mitt tempo. Och inte för att vara elak, jag tyckte bara att matte behövde träna hon åxå. Så tog jag stora, stora steg. Ni skulle hört henne sen, när jag hade motionerat klart henne, jag tror hon sa: - Duktig Lupina. Fast det var lite svårt att uppfatta. |
|
|
|
Dagen D. I dag köpte jag Lupina. Veterinärbesiktning som tyvärr inte kunde bli utförd förräns i dag gick U.A. Lupina fick gjort arbetsprov och blev för första gången longerad. Det gick faktiskt över all förväntan, inte ens veterinären trodde att jag skulle fixa det, bara i grimman. Som slutomdömme fick hästen kommentaren: Snäll och välhanterad. |
|
|
|
Anlände Lupina hit för prov under helgen. Efter 30 minuters ganska odramatisk lastning, bar det i väg. Lupina har ju inte åkt transport sen hon var 6 månader gammal. Så lagligt eller inte, stod jag hos henne ändå. Väl framme ville hon knappt gå ut, fast vi kom snabbt på varför. Mattias hade nämligen en hand på henne för att hon skulle backa ut rakt, detta tolkade Lupina som att hon inte fick gå ut. Efter ett par timmars vila i hagen, tog jag ut och ledde henne en sväng. Vi tog det hemskaste först, ån, korna och skrothögen. Och fast att hon stundtals blev rädd, var hon ändå fullt hanterbar, med minimala medel. Så nu hoppas jag bara på att allt skall gå bra i helgen. |
|
|
|
Ja så började sagan om Lupina. Någon drömhäst trodde jag inte hon var, men har fått
äta upp dom orden många gånger. Vi fick iaf en mycket bra kontakt direkt, efter ett par minuter så följde hon mig som en hund i hagen. Ägaren var mycket chockad då Lupina aldrig gjort så innan mot en främmande människa. Så visst, för mig sa det klick direkt. Att jag sen inte hade några som helst planer på att skaffa mig ett Arabiskt fullblod är en annan historia... |
Arabsto f.1997, brunskimmel, E.Lumir |